En liten sten
Har borrat sig in i min häl
Det började som lite skav
Men jag tänkte - om jag stannar nu
Kommer jag inte kunna fortsätta

Jag har gått länge
Och stenen har vandrat upp i min kropp
Under samma tid
Samma längd som jag gått
I relation till vår storlek såklart

Det som började som lite skav
En sten i en sko
En rädsla att stanna upp
En vanesak
Blev till fler
Och jag var tvungen att öka takten

Tusen rädslor
Som skott kommer flygande
Höga ljud kan bli så bedövande
Att man inget känner

Splitter från hagelgevär
Dom flesta for rakt igenom
Vissa fastnade
I trä och berg och i ben
Andra borrade sig in
I minnet och kärleken
I rädslan och steget

Det är nu små hål
I viktiga organ
Vitala trådar har kapats
Grus har satt sig på ställen
Som hindrar mig från att
...

Huden har hunnit läka
Från varje intrång
Men på insidan lyser bakgrunden igenom
Som en spetsgardin
Utåt kan jag låtsas vara hel
Men när någon närmar sig mitt inre
...

En liten sten
Borrade sig in i min häl
Det började som lite skav
Men jag var så van
Att stanna kvar
Att stänga ner
Att ge mig av

Så jag både gick
Och tog med mig skavet
Jag flydde
Och bar med problemen
Till något nytt
Som jag kände igen
Jag ville ut
Ville ha något kvar

Jag har burit med mig dig
Allt för länge
Du har slagit rot på plats
Som bara är min
Kroppen värker
Jag vet inte längre
Skillnaden mellan vad och vem

En liten sten
Är alltid bara en sten
Men jag visste inte vem jag var

Så jag anpassade mig
För att försöka hitta något som var sant
Något mer beständigt
Något mindre skört
Tills jag anpassat mig till allt