Jag är allt

Sen inget

Jag fyller dig

För att överge dig

Tills du blir tom igen

 

Jag är den oändlig frustration

du inte kan sätta fingret på

För jag ändrar fokus

Idag stör jag mig på det ena

Imorgon är det något annat

Jag byter skepnad 

från människa till människa

Från rum till rum

 

Jag är upplyftande glädje

Manisk eufori

Jag expanderar ditt bröst

Tills du flåsar av stress

 

Jag dränker allt du någonsin trott på

Skakar om dig 

Till oigenkännerlighet

Drar fram olika personligheter

Tills du ingenting vet

Men låtsas som jag alltid vet

 

Jag stör dina relationer

När det blir för lugnt

Triggar gamla trauman

Väcker irrelevanta minnen 

Övertygar alla dina celler 

Om en sanning som ingen annan delar

Som snart knappt är din

 

Längtar efter bekräftelse

Stöter ifrån dem som kommer för nära

Vill egentligen bara vara nära

Men inte som andra vill

Avisar för att inte avvisas

Överger för att inte överges

 

Behöver ständigt social stimulans

Isolerar mig i dagar 

Svårt att koncentrera och påbörja

Ibland omöjligt att fullfölja

Lever för drama

Spyr på rutin och vardag

 

Klamrar mig fast

Ger chans på chans

Litar blint på den som redan svikit sig själv

 

Flyr och fäktas

Ställer skyhöga krav

Är rädd för att släppa in

Den som kanske skulle stanna kvar

 

Blir orolig och rastlös

När det blir tryggt och tyst

Finner mig själv hängandes

På kanten av det ändlösa hålet inuti

Drar igång projekt

Skapar konflikter

För att omdirigera

Hittar på nya hyss

 

I desperation

Gör jag allt för att undvika

Min största farhåga

Frågorna någon allt för tidigt

Tvingade mig fråga

 

Är jag värdig?

Räcker jag till?

Är jag mer än alla andra?

Kommer jag någonsin passa in? 

Hur långt kan jag pusha dig?

Innan du lämnar mig

Är jag för evigt din?