Hur håller man om en pojke?

Morfar hade två armar

Jag fick den ena när han hade dött

Eller jag tog den snarare

Någon tyckte det var viktigare att den hamnade på tippen än hos mig

‘’Respektlöst om du gör något dumt med den’’

När jag hälsade på hos morfar körde han in protesen i sidan

Bröt sig in mellan revbenen

Med människohanden knep han åt runt nacken tills det knastrade

Varför gör han inte likadant med mina systrar?

Med hans kläder mot min kropp

Tröjan, byxorna, linnet och regnhatten

Intalar jag mig att vi nu har en chans att lära känna varandra

På ett sätt som inte gör så ont

Uppväxt under krig i Finland blev han tvungen att flytta till Sverige

Dagligen självmedicinerade trauman med alkohol

Men det var inget vi pratade om i min familj

Den psykiska ohälsan och selektiva tystnaden är nedärvd

Han var så finsk som jag kan tänka mig att någon någonsin kan vara

Men ett land är ju inte en person

En flytt är ju inte en person

Ett krig är inte en person

Trauma är inte en person

Det han gjorde var ju inte den han var

Morfar miste sin högra arm i en sågmaskin på bruket 1961

Jag undrar hur mycket besvikelse och ilska som lagrats i den här protesen

Som marinerats i svett och skav på hans stump

Vilka drömmar slets bort av sågen den dagen?

Spänningarna i sidan när han skulle hälsa

I blicken och ansiktsuttrycken

Som om sågen också påverkat vår relation

Kan inte han vara hel, får inte jag heller

Spänningarna som låg kvar när morfar dog

Hans amoniakdoftande pisslägenhet på äldreboendet skulle tömmas

Spänningarna kring vad som skulle hända med armen

Spänningarna kring allt osagt och okänt

Var det här besvikelsens doft?

Hur livet blev något annat

Där i morfars vänstra arm

Plastig och hård som en jättedildo

Kanske perfekt för fisting, vad vet jag?

Att fistas av min döda morfar är ju inte min våtaste fantasi

Familjens besvikelse, skam och rädslor kring mig

Att jag är bög och ickebinär

Att jag inte är en riktig finsk man

Som om min kuk hade kapats

När jag misslyckades spela pojke

Jag bär honom mot min kropp

Jag utforskar vem han var och om jag kan älska honom

Jag utforskar finskheten han fistade in mellan mina revben

Morfars själ omger skogen när doften av tall slår ut

Han går med mig längs gator genom röken från eld inför en bastu

Han dyker upp i trapphus när grannar lagar köttgryta

När jag går förbi pantmaskin på sommarn och det luktar ljummen öl

Uppvärmd plast från insidan av förtältet till en husvagn

Hur kan alla hans dofter vara så varma?

När blev de mina?

Hade jag misstolkat nackgreppet, blickarna, besvikelsen

Hade betydelsen gått förlorad mellan språkbarriärer, kulturkrockar och bakisångest

Var det egentligen instängd livshunger och frustration?

Var det doften av finsk sisu och överlevnad?
All denna tid jag känt mig osedd

Var det honom jag inte såg?

Jag har också svårt att känna glädje när jag är nykter

Men jag har överlevt allt

Medan kotorna knastrade i nacken