Vi umgås fortfarande

trots vi är osams

Vi pratar varje dag

fast jag sa åt dig att jag inte orkade mer

 

Jag hör dig mellan tankarna

Jag ser dig i pauserna

när ögonlocken sluts för att blinka

 

Du finns nära trots du flyttade ännu längre bort

Jag älskar dig

märkligt nog ibland

trots jag var tvungen att gå

 

Året är 00

Vi sitter i en av dina sportbilar

Du sjunger till George Michael med feeling

Doften av lädersäten

och värmen som stiger från instrumentbrädan

blandas med min längtan

att vara som orden som passionerat passerar genom din mun

 

Jag önskar väl mest av allt

att du ville ha mig

Att jag skulle känna

att du ville vara med mig

​

Jag kan inte låta bli att undra

om jag kände mig bortstött

för att jag inte vågade komma ut för dig

Är det mitt fel att du inte kunde älska mig

Var jag för feg

 

Du finns i mina drömmar

Du finns bakom rädslan, nervositet, oron

Jag ville inte bli som dig

men jag dricker som dig

Känner jag smärta som dig?

Ibland är jag så ledsen, ensam och arg

Kände du likadant?

 

Jag brukade inte vara så här

Jag brukade vara glad

Kanske kan vi prata någon dag

men inte än

Förhoppningsvis medan vi båda finns kvar

 

Ska jag sluta förvänta mig att bli bemött?

Ska jag bli föräldern som vaggar dig i min famn?

Sonen som förlåter fadern för bådas ro

Vem har svaren på frågor som tär människor isär

Jag har tidigare velat dö för det här

 

Något i mig vill hitta tillbaka

Något vill inte ta mer

Något i mig säger att jag är du

hur långt än vi är isär

 

Är du också jag, pappa?

Var det därför du inte kunde se på mig

och älska mig för den jag var

För att din far lärt dig att du inte skulle älskas

 

Jag är här nu

Jag är orden som passionerat kommer ur din mun

Jag är sorgen, ensamheten, frustrationen, ilskan och längtan

Jag behöver älskas

Jag är din son

Jag är också du, pappa