Jag dör en aning

Från dag till dag

Då jag kväver min frustration

För att orka leva vidare

Förlorar jag mot jag

 

Eller slåss jag mot världen

Mot livet, mot tiden

Det som är mot det som var

 

Jag försöker fly mitt ansvar

Att ta hand om alla dessa behov

Sårbart mänskliga

Läskigt sårbara

Jag trampar rakt över dem för att slippa känna

 

Det är som om jag inte klarar av

Denna hunger, denna längtan

Det sexuella, det emotionella

Denna inkompetens att leva mitt liv

Att förse mig själv med det jag behöver

 

Det skriker inom mig

Jag tystar det för stunden

Men det tystnar aldrig

Är då att tystna verkligen mitt uppdrag?

 

Jag dör en aning

Från dag till dag

Då jag kväver min frustration

För att orka leva vidare

Förlorar jag mot jag

 

Men vart började denna frustration

Som så många gånger lett till apati och depression

Vart vände jag ryggen åt mig själv

Åt mina behov

 

När började jag tala ditt språk

När slutade jag tala mitt

När slutade jag försöka tolka mig

Nu känns det inte längre relevant

Att anpassa mig till dig

 

Detta är inte din smärta

Du finns inte längre här när jag faller

Här finns bara jag

 

Och jag dör en aning

Från dag till dag