Pärlor i självkarantän

Sluta försök älska dig själv. Sluta tvinga din kropp till att tro att allt är bra. Sluta utföra det våld som andra tvingat på oss sedan vi var små. 

 

Välkomna till självkarantän. SJÄLVkarantän - för redan innan Corona har jag tydligen satt mig här och vill nu dela med mig av en liten pärla. Något för er som gillar att skala av dom lager ångest och överlevnadsstrategier som kommit emellan den vi är och livet utanför.

 

Sluta göra om det du känner inför det tvång det innebär att offra ditt liv till olika system av redan förbestämda regler och rutiner kring hur mycket frihet vi får. Sluta överge dig själv.

 

Sociala medier flödar av inlägg med gays som desperat försöker täcka sin ångest genom att producera något annat. "Hur du sminkar över en panikattack", drick dig genom egentid, träna snyggare, skratta högre, spela ännu fler roller - ALLT ÄR BRA! Vanlisar (heteros) skyltar ännu mer med sitt menlöst privilegierade, tråkiga liv genom kedjeinlägg på facebook - VI KLARAR DETTA! För vi ser inga alternativ än att försöka omdirigera en stund. Men det blir tungt att andas. Alla orkar inte hålla upp den fasad och tempo som drivs av människor som rör sig som maskiner. AV-PÅ-AV-På. Men vi som inte har något AV då?

 

Metakognitiv terapi har äntligen slagit hål på den seglivade 90's psykosen att det är hälsosamt att göra om allt till något positivt. Det handlar inte längre om att din tanke kommer styra om universum belönar dig med en vinst eller nitlott. Inte heller kommer det extra lagret av positiva tankar skänka dig mer serotonin (glädje) eller kortisol (ork) för att fortsätta fly. Vi har skapat så många lager som nu bidrar till mer ångest, depression och utmattning. Och vi har tvångssmittat varandra.

 

Pusta ut och sluta sopa över den smuts som blev. Såklart går det inte alltid att bara sluta, som att alla lager av skal skulle vara klädesplagg som bara går att knäppa upp, knapp för knapp tills dom faller mot marken och man står där som ett orört foster.

 

Pärlan jag hittat som nämndes i början - är vi. Vi behöver varken lägga till eller skala bort. Vi är redan irritationen i systemet eftersom vi föds med nervbanor och variationer som skapar individuella upplevelser som gör oss till icke-maskiner. Vi kan inte göra något mer och vi behöver inte vara något annat. Vi behöver andas, äta, röra på oss, social stimulans - ni fattar. Det finns alternativ till att fly eller falla isär av allt som händer just nu. Hitta tillbaka till dig själv och det som är viktigt i ditt liv, här i självkarantän.